Varför är jag inte amerikan??

I Agenda framträder Fredrik Reinfeldt, nylandad från EU-land med dysterkvistar och protektionister. I USA håller Obama några dagar tidigare ett retoriskt fullblodstal till nationen - ja, till The Congress, om man ska vara korrekt. Men - till det amerikanska folket.

Budskapet var klart: "Vi har gjort bort oss! MEN, vi är amerikaner så det här fixar vi. När det är fixat ska vi ha lärt oss att vara lite mer ödmjuka framöver. Och vi ska inte folk i ekonomisektorn som sticker i sina jetplan när de har kört landet i sank. Inte en gång till..."

Det är då jag vill vara amerikan. Få ryckas med. Jag tror det är möjligt. Jag är naiv. Javisst och jag är lycklig för det.

Fredrik Reinfeldt ger inte mycket hopp om annat än piska och tagelskjorta. Men, tänker jag, det är ju den outfitten [sic] vi är framavlade i. Kallt och kärvt och för det mesta har det väl gått åt pipsvängen. Så det är lika bra att bre på från början: Här blir det skitår. Javisst, suckar svensken, skitår var ordet. Och så tar vi och tar oss igenom det hela. På vårt eget sätt.

Vi skulle nog inte ryckas med om Anders Borg ens med utslaget hår skulle köra en Obama på nationen. Och - det behövs ju inte, när jag tänker efter. Vi vet ju innerst inne att vi är bäst i alla fall. Det här blåser snart över. Djävla politiker, djävla bankfolk, djävla journalister.

B