The run away greed

Gary Ackerman, är republikan och har 14 år bakom sig i US kongressens representanthus. I NBC:s sändning på Internet går han till hårt angrepp mot "tio-miljon-männen" som sänkte finansföretaget Merril Lynch och weelade och dealade i förvirringen och krutröken då det störtdykande Lynch med 28 miljarder dollar i årsförlust knuffades ihop med ett annat magnifikt vrak: Bank of America. Nu följer stämningar, utredningar och kanske lägger sig den federala nivån i. I USA kan det straffa sig att vara girig

I SVT:s Uppdrag Granskning 4 mars 2009 spricker fasaden på finansminister Anders Borg (m) när han konfronteras med verkligheten: De tjänstemän som förvaltar (en del av) folkets framtida pensioner triggas att ta risker, eftersom de har i uppdrag att vara bättre än förvaltarna på marknaden. Kan vi vänta oss undersökningar, stämningar, åtal, rättegångar och domar. Eller kanske sparken UTAN avgångsvederlag? Nej, the run away greed förefaller vara en så väl integrerad del av vårt helyllesystem att alla sitter säkert. Och miljonerna - miljarderna - blir där de är. Hos dem de orätteligen tillhör. De Giriga.

Uppdrag Granskning gör ett bra jobb, men jag är kritisk till dramaturgin. Tyngden och allvaret i granskningen - sanningen som levereras - förtas av känslomanipulerande. Musik, svart-vita eller tonade avsnitt... män i slow motion. Det ger distans till verkligheten. Jag gillar inte heller den personligt harmsna ton som flera av reportrarna tryfferar sina röster med. Journalisten ska inte kommunicera sin personliga uppfattning, eller inställsamt markera att hon eller han står på de drabbades sida. Kristina Lagerströms intervjuer står fram som så mycket starkare än den manliga kollegan i just detta avsnitt av serien. Hon är kunnig och saklig och där kan ingen höra att hon skulle vara känslomässigt engagerad i den ena eller andra riktningen. Lysande bra journalist.