KG Bergströms farväl - yrkesgrubbel...

Stor tack- och farvälföreställning. Med sammetsblick i kameran och personliga ord till oss tittare. Ett proffs tar av sig handskarna och går till glömskan.

Det är några meningar.. några repliker... som stannar kvar. Det handlar om makt. Om journalistens makt. Jag tror det är statsministern som bekräftar att "jovisst har KG varit en maktfaktor..."

Jaja...KG och hans kollegor är varumärken och maktfaktorer.
Jag känner att det här är jag inte alls med på. Journalisten är inte till för sig själv eller för att utöva makt, utan för att demokratin ska fungera. Generellt. Journalisterna utgör det yttersta skyddet och bålverket mot rädsla, främlingshat och förödande nationalism.

Har jag makt? Lokal journalist i Sollentuna. I så fall är det en makt som kommer av att tv-tittare och webbsurfare har förtroende för mig. Inte för att jag spelar upp en underhållningsshow som går ut på att JAG i min godhet ställer mig till förfogande, för vilket jag bör dyrkas, högaktas och så småningom avtackas och aldrig glömmas...

Leif i Sollentuna Centrum - ni som har varit där vet vem han är. Vi är helt överens han och jag.
- Man ska stå så hääär, säger Leffe och visar hur reportern i teamet ska stå bredvid kameran och inte synas. Så sträcker han pedagogiskt fram sin arm med fantasimikrofon och visar. Så här ska det vara!

Den som äger berättelsen. Den som har svaren. Det är huvudpersonen. Journalisten eller programledare är en servicefunktion som i den fria programverksamheten är "underlättare", ställer folkets frågor och hjälper medverkande till målet.

Jaja,
Naturligtvis har jag också en släng av hybris. Dessutom är jag envis och oslagbart uthållig när journalistuppgiften går i dagen och läget blir skarpt. En balanserande insikt jag kommit fram till - med goda vänners hjälp - är att vara ärlig. Det är inte lätt - särskilt som det i första hand gäller att vara ärlig mot mig själv.