Asocialt företagande

OK, jag ska vara uppriktig och säga att jag inte riktigt förstår trendbegreppet "sociala företag". Det är något i uttrycket som inte stämmer - inte funkar - inte slår an helt självklara strängar hos mig. När jag följer nyhetsflödet och med stigande förundran ser hur cheferna oblygt tar för sig av pengar deras företag inte har, platsar däremot uttrycket "asocialt företagande".

Men, vad ÄR det för fel på de här människorna? Hur ser de på sig själva och omvärlden. Deras uppträdande är ett hånskratt rakt i ansiktet på dem som varslas och sägs upp och för småsparare som blir utblottade. Uppenbarligen saknas något väsentligt i känslopaketet på toppnivå i svenskt näringsliv (ok - jag generaliserar).

Min vän chefsrekryteraren gick igenom en kris häromåret. Det hände något väldigt stort med honom. Han bytte livsstil, bantade 45 kg och - fortsätter att rekrytera toppchefer. Men, han har andra sökkriterier nu.

- Du vet, berättar han, jag har ju kommit på att under massa år letade jag efter rena psykopater. Jag blir kallsvettig när jag tänker på vilka människor jag placerat på toppnivå i svenska företag, organisationer och myndigheter.