se också http://icsollentuna.com

Jag fortsätter berätta om och granska Sollentuna på min webb-tvblogg en tid framåt.
Välkommen att kolla, lägga dig i och sprida budskapet om demokrati och gemenskap i vår kommun - och världen

Bosse W

Oklahoma City - Sollentuna

Jag ser i det amerikanska inrikes nyhetsflödet att Oklahoma City får nya, fina infarter. Det är stimulanspaketet som ger resultat. Det körs fram nya maskiner, platschefen berättar om rekryteringarna och om skillnaden! Upphandlingen var tuff och snabb. På mindre än en månad från anbud till jobbstart. Det har blivit fart på amerikanarna.

General Electric lär vara världens största företag. De har valt "diversifiering" som affärsmodell och storförlorar på sin omfattande finansrörelse. Jag var ju företagare också på 1970-talet och jag minns att det då kryllade av konsulter som pläderade för "diversifiering". Alltså gjorde jag det. Låt mig sammanfatta mina erfarenheter: Det gick inte bra och jag var inte ensam om att stirra på diversifierade siffror resultaträkningen. Röda siffror. Jag kom fram till att "diversifiering" egentligen betyder att man gör något man saknar kompetens för. Det kunde jag berättat för General Electric för länge sen.

Märkligare var det när ett par GE-höjdare häromkvällen i US-tv stolta visade upp en "världsnyhet" inom sitt basområde: elektricitet. Med stigande förvåning hörde jag dem berätta om geniala faktureringssystem och kundorienterad detaljerad information på elräkningarna till kunderna. Funderade ett tag på att skicka ett mail och tala om att det där har Sollentuna Energi genomfört för länge sen. Men, man skall icke förhäva sig. Som bekant. Reflektion: Kapitalisterna har i USA (och all over...) ägnat sig åt att köpa och sälja pengar istället för att förvalta sitt kapital i produktion och effektivisering.

Inom sina kompetensområden har däremot kapitalförvaltarna visat att det GÅR att trolla med knäna. Här har utvecklats produkter som inte står Joe Laberos efter. Betraktade från ETT håll ser man möjligheter så att man får gnugga sig i ögonen för att vara säker på att det man ser verkligen finns där... De som står i kulissen och styr illussionen har säkert roligt samtidigt som de blir stenrika. Råkapitalismen har gjort sitt. Bankväsendet med vidhängande kontokortföretag och obegripliga och ogenomskinliga "kapitalprodukter" måste regleras. Så får det bli.

(s) Sveriges Republikaner?

Den amerikanska inrikesdebatten är intressant att följa. T.ex. med hjälp av demokrat-vänliga MSNBC. President Barack Obamas första hundra dagar har varit succé. De ständiga opinionsmätningarna visar på förbluffande hög uppskattning och tilltro för Obama. "He rocks!"

Av tradition har amerikanska presidenters första hundra dagar varit fredade för angrepp från oppositionen. Avgående president, vicepresident med staber har lugnt lämnat Vita Huset och Washington och tagit time out. I hundra dagar. Så icke den här gången. Republikanska partiet är i gungning. De saknar ledning och de saknar idéer. George W Bush lämnade Washington, men vicepresident Dick Cheney är kvar i stan och skjuter skarpt. Minoritetsledaren, republikanen John Boehner och extremhögerns radiopratare Rosh Limbaugh har sedan Obamans installation inte sparat på krutet i någon fråga.

Vad har det med svensk socialdemokrati att göra? Jo, precis som republikanerna i US saknar idéer och ledning står svensk socialdemokrati lika tomhänt. Har man ingenting att säga, hjälper det inte att höja rösten. Utan resonanslåda bär violinens toner inte en meter från strängarna. Automat-oppositionen slår till: Allt regeringen gör ÄR fel. Allt oppositionen gjorde under sin tid i regeringen VAR rätt.

Var finns socialdemokratin hjärta? Hallå sossar! Vakna! Ni har en uppgift. Har ni inte märkt att råkapitalismens båda flanker är öppna. Till häst! Till häst! Jag är socialliberal och jag saknar en kämpande, tydlig, trosviss och tuff socialdemokrati med TYDLIG vänsterprofil. Socialdemokrater är förvaltare av de socialistiska idéerna. De sköter denna uppgift lika dåligt som folkpartiet den socialliberala. Jag är orolig för att vi står demokratiskt dåligt rustade när nu EU och Sverige (och Sollentuna) får närkontakt med krisen.

Attans också...

Bäst man andas glad och trygg
ligger man i graven...
Fritt efter Carl Michael Bellman...

Nu är det ju inte direkt graven för min del, men en avsliten eller möjligen utnött hälsena har lagt krokben för mig. Gipsad för första gången i mitt långa liv har rörelsefriheten blivit i princip noll. I jämförelse.

Så, vad gör en ambulerande filmare med samhällsintresse och engagemang i sin kommun när verktygslådan är utom räckhåll. Jag vet vad jag gjorde. Jag bestämde mig för att stå ut! Sex till åtta veckor i gips. Inte mycket att gnälla över. Relativiteten gäller ändå. Det hjälper inte alltid att tänka på alla de som har det betyyyydligt värre. Men, efter ett par dygn av kontrollerad självömkan är jag nu inne i något haltande rutiner och börjar återgå till mina uppgifter. Och då tänkte jag att jag också ska sköta om bloggen lite.

Senaste kommunfullmäktige i Sollentuna - 22 april - avhandlade bl a frågan om hur Integrations- och demokratinämnden skulle förhålla sig till övriga nämnder och styrelser och om det integrationspolitiska programmet skulle kompletteras med mätbara mål. Det tyckte oppositionen. Det tyckte inte majoriteten. Med tanke på att Alliansen i Sollentuna styr kommunen efter företagsmässiga idéer är det egentligen förvånande att de inte nappar på oppositionens förslag. Finns inga mål uppsatta rullar åren och orden på. Och i framtiden kan ingen människa fatta varför kommunen ståtade med en hel nämnd för integration och demokrati?

Outgrundliga äro Herrans vägar, brukade pappa prästen säga. Och det stämmer.
Kommunen har - fast det är ju kanske inte så outgrundligt - piffat upp sin hemsida. Snygg design och ganska lättnavigerad. Nu var jag och alla andra ju inkörda i den gamla snåriga strukturen och då upplevs klara förbättringar också irriterande eftersom sökvägarna ändrats. Men resultatet är klart godkänt.

En intressant iakttagelse gjorde jag redan första gången jag skulle använda www.sollentuna.se Jag skulle ha kontakt med en person på kommunledningskontoret. Lätt som en plätt tidigare. En länk hette "organisation" och där fanns hela planen med alla små klickbara rutor. En rutan hette "kommunledningskontor" och med ett klick kom hela styrkan fram med bilder och kontaktvägar. Här har man nu "en ny policy" får jag veta när jag tar kontakt. Varje avdelning får bestämma i vilken utsträckning man vill presentera sina medarbetare eller inte. Kommunledningskontoret har i varje fall hittills tydligen bestämt "eller inte". Den ende person jag kan få telefon eller mailkontakt med är självaste kommundirektören. Han torde bli så överhopad med mail och telefon att det kanske löser sig den vägen. MEN - vad ska man säga om att medvetet försvåra för medborgarna att nå kommunens tjänstemän? Det strider mot vackra ord om öppenhet och offentlighetsprinciper och rimmar illa med självaste förvaltningslagen.

Sollentunas kommunledning sänder tveksamma signaler med sin nya informationsstrategi. Moderaternas uttalade mål är att nå egen majoritet i kommunen 2010. Då gäller det att kontrollera informationen. Hur det ska gå till, kan man läsa i en utredning som ligger till grund för kommunens förändringarna inom informationsområdet. Till den utredningen ska jag snart återkomma.

Efter G20

Jaha.... och nu är det alltså fixat.
Varför har jag en kvardröjande känsla av att kapitalet - var det nu för tillfället befinner sig - ändå har kontrollen. Ändå drar i trådarna. Att politikerna följer dockspelarnas manövrerande av trådar och stänger bakom det svarta skynket.

Men jag VILL ju tro... Nej, jag vill inte tro. Jag vill ha någon sorts säkerhet. Men, då granskar jag fel bransch. Det är något mytiskt över ekonomin. Bakom alla hypotek finns ett mytotek där myter produceras och underhålls. Ibland tyckte jag mig se att Barack Obamans leende blev JÄÄÄTTTTEEESTOOORT... och stelt. Jag har följt BBC_World och CNN.s sändningar från London. Dmitrij Medvedev log och Obama log. Ler Putin också?

På bloggar hittar jag den ena domedagsprofetian efter den andra. "Detta är inledningen på 3:e världskriget". Jag backar hem till vårt lilla Sollentuna. Dit har krisen inte kommit än. Verkar det som. Vad kommer krisen att betyda för oss. Ja, för mig som pensionär - visserligen ivrigt och ideellt arbetande - kan det väl handla om sänkt pension, sämre äldrevård, dyrare mat... Ja, jag bara räknar upp saker som skulle påverka min ekonomi. Men, finns det andra parametrar, andra förändringar som utlöses?

Vad händer politiskt. I Sollentuna har vi en närmast total moderat-dominans. Har haft så i 30 år ungefär. Solida elit-nätverk fattar beslut som lotsas igenom de demokratiska regelverken tillräckligt elegant för att att inte väcka alltför mycket uppmärksamhet. Kommer demokratin att bli ännu mindre intressant för människorna? Bristen på engagemang, bristen på möjlighet att lägga sig i. Bristen på TID att lägga sig i - att vara med.

Demokrater som får leva och verka år efter år efter år utan att någon ägnar sig åt att lyfta på stenar, ställa frågor, sparka upp en och annan dörr till de hemliga rummen... de demokraterna tappar perspektivet. Det går rutin i allt som får vara ifred. Det blir ryggdunkar och oheliga allianser. Lojaliteten i eliternas snäva krets är absolut - som jag skrivit förut. Det ser lite dystert ut.

Men... jag väljer att ändå tro. En liten stund. Inte minst därför att det som nu sägs i London om en ny världsordning i långa stycken ord för ord är det jag väntat på. Den galet härjande friflygande kapitalistiska anden ska lockas, pockas och tvingas tillbaka in i flaskan igen. Där ska den utveckla en energi som vi kan dra nytta av. Så får det bli.