...sakta över tidens gränser...

Poesi. Ett av alla de intellektuellt stimulerande och energigivande källområden jag lyckats undvika hittills. Rubrikens brottstycke är hämtat ur psalmen Härligt över jorden glänser. Mera andlig än religiös. För mig.

Jag tycks ha hostat färdigt. 

Mobiliserar.

Fi är välorganiserad

Väderkvarnarna framträder tydligt mot decembergrått. En har redan ramlat omkull. Följer inte manus? Kan alltså väderkvarnar besegras? Är det dags för Sancho Panza att hålla käften?

Till häst!

Sorterade upplevelser

OK,

Självrannsakan. Passar bra. En dag av djup, rosslande hosta. Huvudvärk. Ett stråk av självömkan. Hur går det till att genomföra en verkningsfull självrannsakan? Rannsaka betyder undersöka. Först rannsakan sedan dom. 

Självrannsakan. Undersöka mig själv. Var är dörren? Ah... jag vet ju. Jag har länge känt det som om jag är på en resa inåt. In i mig själv. Men, det är mera en bild än reale. Jag kanske bara säger att jag tränger längre och längre in i mig själv? Jag kanske bara påstår att jag under det senaste decenniet öppnat många nya dörrar och hittat nya, tidigare slumrande energier där inne. I mitt intre universum - som Hans Viksten talade om. Och säkert många andra också. Min inre oändlighet. Min inre evighet. Allt är möjligen mystik. Ännu en kuliss? Att hålla upp mot världen. 

OK. Självrannsakan. Varifrån kommer det drag av apati jag ser så tydliga exempel på hos mig? I en övertygelse om den totala hjälplösheten? Det till synes omöjliga att föra in en sorts inre ärlighet som absolut och grund i kontakter med omvärlden? Oj, va' djupt!

Men stopp där. Det där är ingen rannsakan! Jag är för passiv. Det är ett konstaterande. Varför? Allmän deppighet? Nej, det är ett sätt att smita från fortsatt funderande. Trötthet? Samma sak. Undvikande. Besvikelse? Ja, där finns en del öppningar, men de leder snarare till självömkan. 

Jag tror på tvångsmetoder.

Först en lätt koffeinkick av dagens första kaffeslurk.

Därefter ACTION DIRECT

Det ska driva mörkret bort från pannan och skänka ljus åt blicken - och horisonten

Tro det inte!

Att jag ska lägga av. Med bloggandet. Bara för att det sker utan uppmärksamhet. Jag söker inget stråkastarljus. Jag trivs bäst i slutna landskap - där i dunklet vill jag bo... Just nu. November är så underbart inbromsande. Då ger de sista bakåtsträvarna upp. Svampar och blommor som envisats samlar ihop sig och ägnar sig åt rot-verksamhet. 

November planerar vi får våren - när vi insett att det inte är någon idé att hoppas på sol och en gnutta vänligt glänsande sol, eller himmelskt hopp över jorden. 

Om bara några timmar är det ju december. Förresten håller jag inte på så här och funderar över månader och år - timmar eller dagar. Ämnat har filosofiskt och fysiologiskt intresse. Inget praktiskt.  Universums tidsuppfattning är t.ex. spännande att meditera kring. Att det trots allt finns ett "nu" som gäller - oavsett ljusets hastighet. Men UST - Universal Standard Time - kan bara tänkas. Inte beräknas matematiskt. 

Fast nu hakar det upp sig i logiken. "I denna stund..." Kan det begreppet omfatta ett universellt nu-rum? Oavsett att det sedan kan ta 100 miljoner ljusår innan signaler om det som händer samtidigt och nu, når mig här på jorden. Jag bestämmer mig för att tanken är tidlös. Visst kan jag tänka att det just nu händer något på månen, på solen osv vars bild eller ljud eller ljus tar sig hit med ljusets begränsande hastighet.låter mig ta del av senare. Jeplanet som sveper förbi på lägsta höjd - ljudlöst. Det vrålar just nu, det vet jag. Men ljudet når mig efter en stund... 

Slut. Det där blev bara för mycket...

Stalinism?

Idag talade jag med Bengt Göransson, s,  legendarisk kulturminister. Han ringde. Hade hört radioprogrammet MEDIERNA. Om allianspolitikerna i Sollentuna som tröttnat på att betala en journalistiskt fristående, granskande lokal-tvkanal. En kanal som är mig rätt så närstående, om man säger...

- Jag har länge hävdat att nyliberalismen har tydligt stalinistiska drag, sa Bengt. 

Jag tycker det låter drastiskt. Värjer mig när liberalism kopplas ihop med stalinism. Vad hände med socialliberalismen? Vem kapade ordet 'liberalism' genom att sätta 'ny' framför? Ungefär som Christer Sturmark kapat 'humanism' och definierat det som grunden för en ateistisk, främlingsfientlig rörelse: "Humanisterna". 

Stalism och nyliberalism.

Mitt problem är att jag håller med. Jag ser på nära håll och på distans hur nyliberala tankar klär ut sig i frihetsmundering. Det är allt en tröja med mycket långa ärmar. Det känns som om vi omärkligt närmar oss ett mera styrt samhälle. Känns inte särskilt nytt. Tänk inte fritt... Säg inte vad ni vill. Skapa inte den konst ni har i er. Bär era egna kostnader eller gör något annat. Jag får inte ihop det med de nya Moderaterna. Det känns på något sätt gammalt och olustigt bekant för oss som varit med en stund.

Är demokratin hotad på allvar?

Var den egentligen en omöjlighet. Borrade korrupution den parlamentariska skutan i sank? Utom synhåll har kanske ett maktsamhälle etablerats. E

Hjärnspöken i novembermörkret? Hoppas det.

Men, jag föreslår för säkerhets skull en kampanj: RÖDLISTA DET FRIA ORDET.

Demos

Jag vill bo i en glaskommun.
Kanske borde flytt till småland och Glasriket? Men, det blir inte nödvändigt att flytta. Sollentuna kan också bli vackert genomskinligt.
Jag har anledning att fundera över demokratins förutsättningar dessa dagar. Och hur jobbet som politiker eller som hög kommuntjänsteman utvecklas när det pågår vardag efter vardag efter vardag. Där finns tydliga regelsystem till skydd mot slutenhet och maktens alla hotande biverkningar; egennyttan, distansen, det ogenomskinliga. Rutinerna att fatta beslut utom räckhåll för protokollförare och registratur.

Medborgarnas förmodade ointresse och relativa tidsbrist riskerar att det politiska livet tappar markkänning. Demos krånglar till det. De frågande medborgarna eller deras ombud blir besvärande. Trevliga och välkomnade så länge de närmar sig med beröm, uppskattning och för att berätta om lycka och framgång. Nedtystade, ignorerade, hotfulla när de kommer med kritik och ifrågasättande.

Maktens första vapen är tystnad. Så tydligt det märks. När mail som tidigare besvarades omedelbart dröjer dagar eller inte kommer alls. När telefonsamtal inte returneras. Det är signaler på en demokrati i olag. Där finns journalisterna som garanter att vända utvecklingen innan den gått för långt. Där finns stora medier med tydliga uppgifter i demokratin. De är inte där av en tillfällighet;

Utan fria ord ingen demokrati - och utan demokrati inga fria ord. Går det att beskrivas tydligare? Viktigt att de yrkeskårer som arbetar i de demokratiska och parlamentariska systemen och de förvaltar och de fria orden förstår och respekterar varandra. Att det ska fungera så får bli min aftonbön

Optimism rekommenderas

Every day

Det är egentligen inte ordning man först kommer att tänka på när jag skall karaktäriseras. Men om jag nu har givit mig på att skriva blogg, är det väl meningen att jag ska skriva - dagteckna - på något sätt hålla ett flöde. 

Så länge jag får vara ifred, känns det bra.

Jag har på agendan att fundera på och uttrycka mig inom området Kommunal Demokrati. Undrar om demokratin egentligen någon gång trängt ner i kommunerna - annat än till namnet. Jovisst röstar vi och har politiska församlingar och kampanjer och kan läsa pressmeddelanden. Det finns en kommunallag som tjänstemännen säkert gör allt för att de folkvalda ska följa. Men, ändå... är det inte det gamla byalaget och de gamla klanerna som styr? Det underförstådda. Förutsätter inte en väl fungerande kommun att den i själva verket styrs av en upplyst despot, skyddad av sin makt och av medborgarnas utbredda ointresse för politik. I ett köpslående samspel med oppositionen och i avsaknad av journalister som står utanför och har sina egna intressen att skydda. Karriär, socialt liv, barnens möjligheter. Det gäller att vara med i nätverket. Granskaren är en ensamvarg. Rödlistad sedan länge ute i bygderna.

Offenlighetsprincipen. Är den älskad och omhuldad i byn? Nej - tror jag. Diarieförs allt som enligt lag ska gå den vägen? Nej - tror jag. 

Detta ska jag ägna mig åt att fundera och agera kring idag. 

Egenligen en rätt meningsfull syssla.

Prat

- Att gå från ord till handling är ofta lättare sagt än gjort.

Jag tror politiker om gott. Jag tror ALLA människor jag möter vill mig väl - till dess motsatsen är bevisad. Det är inte någon egenskap jag utvecklat medvetet. Jag är sån'. Skulle antagligen inte överlevt särskilt länge på den sabeltandade tigerns tid. Mina gener hade då inte förts vidare. 

Usch... det där förde in på den pågående evolutionen. Vilkas gener förs vidare idag? Vilka är starka och hur ser aveln ut? Överklassen saknar både stil och empati. Intelligentian är tyst, för det är inte på modet att vara intellektuell. Debattörer på tidningars kultur- och debattsidor förtjänar knappast epitetet. Det drar ett iskallt, egoistiskt ideal genom samhällskroppen. 

In med humanisterna - och då menar jag inte Humanisterna, Christer Sturmarks opportunistiska sällskap. Jag menar 'människvänner'. Filosofer, lärda, tänkare. Var är ni idag? Inte i rampljuset i varje fall. Vems fötter ska jag sitta vid för att få höra De Visa Orden? Vishet... är det modernt? 

Idag funderar jag på att ta steget och förverkliga min livsdröm: Att bli rättshaverist

Som snö

Just nu faller snön över förorten. Förkommunen utanför den Stora Staden. Snö; metafor för det mesta. Just nu är det bara snö. Räcker. Täcker och jämnar ut. En stund. Borde minska stress, de här mjuka linjerna. Men jag saknar distans. Snöflingorna innanför kragen sätter gräns för filosofiskt funderande. Flykt. In i värmen. Stugvärmen. Med surrande datorer och fönster utan gränser. Mot allt. Platt och djupt samtidigt. 

Idag blir en nolldag. Ser fram mot att sätta mig i en tandläkarstol på eftermiddagen. Märklig känsla. Ser fram mot tvångströjor av slangar, händer, sugar och smärta; välkomnar verklighet. Det är på riktigt. Jag känner - alltså finns jag. 

Så... jag skriver blogg. På andra dagen.

So what.

Jag är på resa inåt. Bortåt. Hemåt? Det är min egen resa och det är min egen bild av min egen resa. Omöjlig att beskriva med ord. Så varför göra det då. Och varför i en blogg, detta blottarnas verktyg

Aha!

Det fungerar... Jo, det känns ju uppmuntrande. Och då skriver jag väl ett nytt inlägg... Ska de bli en liten dagbok, kanske? Om dagen som är.

Vinterskymningen dyker in i gråskala och ljussatt mörker. Snön. Bra. Psyket prövar snötäcket för en tankepromenad. Ljuset kommer underifrån. Jag lämnar ett spår av funderingar i snön. Andra fattar ingenting. Otydbart. Ser ut som märken av räfflade skosulor. Om det vore så enkelt.

Jag går en brottningsmacht. Med mig själv. Onödigt. Energislösande. Oklokt. Min energi behövs i andra riktningar. Utåt. Mot dig och andra. Men jag, jag slåss med mig själv. Ska försöka övertyga mig själv. Och - kanske det ändå är nödvändigt. Först. 

OK. Nu hade jag en plan för att frälsa jorden. Eller i varje fall Europa. Nja, det handlade väl om sanningen ska fram om Sverige. En del av Sverige - en kommun, faktiskt. All business is local. All democracy is local. Is there a local democracy? Ungefär. Demokrati... är det detsamma som majoritetsdiktatur? Så är det väl? Inte?  Men, är det meningen att det ska vara så? 

- Nu har vi makten, nu fixar vi i första hand så att det blir bra för dom som röstar på oss. Dom andra får vänta - och vänta. Dom kommer ju inte att rösta på oss i alla fall...

Jag fantiserar om en demokrati som består av idel 'goda vinnare'. Har du tänkt på det där med att man säger om trista loosers: Kolla vilken DÅLIG FÖRLORARE. Vet du vad jag tycker är otäckare än dåliga förlorare? Jo,  dåliga vinnare. I politiken borde det bara finnas 'Goda Vinnare'. Då skulle livet vara lättare för alla loosers.

Vem bryr sig?

Va?

Ska JAG blogga?

Varför de'?

Jag kommer inte på något annat svar än att 'alla andra tycks hålla på'. Så, varför inte. Ett idiotiskt motiv, jag vet. Men, om du absolut vill veta, så har jag inget annat skäl. Och du vill förstås veta, annars vore du väl inte här? 

En blogg bör ha en riktning. Kanske. Eller ska den spreta som jag? Åt alla håll samtidigt - men med en grund i samhällsengagemang och intresse för mänskliga styrkor och svagheter. 

En mänsklig styrka: Att kunna formulera FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna.

Mänsklig svaghet: Att ge f-n i det man har skrivit.

Det här är alltså min första bloggsida. Egentligen vet jag i skrivande stund inte om jag verkligen skriver ett inlägg, eller om det här hamnar någon annan stans. I cyberspace. Bryr jag mig? Nä. Det får bli som det blir.