(s)orgligt

Bäst jag säger det igen: Jag är socialliberal och därmed, skulle man kunna tänka sig, automatiskt folkpartist. Det är också så att jag röstat på fp ett antal val - några decennier. Om någon frågar mig var de ska hitta mig på den politiska skalan brukar jag säga att det är i folkpartiet och att "när du kommer in så går du direkt till vänster och fortsätter att gå tills du slår pannan i betongen" - där är jag.

OK
Sorglig första maj. Jag är övertygad om att demokratin tar skada av det sätt på vilket maktgrupper inom socialdemokratin nu sköter sitt fögderi. Kan det vara så att när man klättrat tillräckligt högt och stuckit ut huvudet och fått det näst intill avhugget ett antal gånger, så hårdnar huden? En skyddsmekanism för att stå ut? Kanske. Mona och Wanja har förstås också många, många vänner som håller dem under armarna och påminner om att INGEN skandal överlever mer än högst några veckor. Medierna behöver nya historier att skriva och prata om och vända och vrida på.

Men det finns en ideologisk bas. Verkligheten håller på att ta sig in i de fina våningarna. Jag tror - förstås - att vi snart ser en mindre revolution inom arbetarrörelsen. Jag hoppas det. Jag ser det också som journalistisk uppgift att försöka förstå och sedan berätta om hur det kommer sig att det är så lite ideologi i våra lokala socialdemokraters retorik. Moderaterna sticker inte under stol med att skattesänkningar och ombildningar och avknoppningar i första hand är ideologiska. Jo, man hävdar ju att de också alltid är överlägset goda förändringar - men OM det skulle gå ekonomiskt eller kvalitetsmässigt galet någon gång så var i varje fall ideologin rätt.

Upp till kamp socialdemokrater. Sollentuna är en bra kommun och förtjänar en ettrig, utmanande och glad opposition.