Den amerikanska inrikesdebatten är intressant att följa. T.ex. med hjälp av demokrat-vänliga MSNBC. President Barack Obamas första hundra dagar har varit succé. De ständiga opinionsmätningarna visar på förbluffande hög uppskattning och tilltro för Obama. "He rocks!"
Av tradition har amerikanska presidenters första hundra dagar varit fredade för angrepp från oppositionen. Avgående president, vicepresident med staber har lugnt lämnat Vita Huset och Washington och tagit time out. I hundra dagar. Så icke den här gången. Republikanska partiet är i gungning. De saknar ledning och de saknar idéer. George W Bush lämnade Washington, men vicepresident Dick Cheney är kvar i stan och skjuter skarpt. Minoritetsledaren, republikanen John Boehner och extremhögerns radiopratare Rosh Limbaugh har sedan Obamans installation inte sparat på krutet i någon fråga.
Vad har det med svensk socialdemokrati att göra? Jo, precis som republikanerna i US saknar idéer och ledning står svensk socialdemokrati lika tomhänt. Har man ingenting att säga, hjälper det inte att höja rösten. Utan resonanslåda bär violinens toner inte en meter från strängarna. Automat-oppositionen slår till: Allt regeringen gör ÄR fel. Allt oppositionen gjorde under sin tid i regeringen VAR rätt.
Var finns socialdemokratin hjärta? Hallå sossar! Vakna! Ni har en uppgift. Har ni inte märkt att råkapitalismens båda flanker är öppna. Till häst! Till häst! Jag är socialliberal och jag saknar en kämpande, tydlig, trosviss och tuff socialdemokrati med TYDLIG vänsterprofil. Socialdemokrater är förvaltare av de socialistiska idéerna. De sköter denna uppgift lika dåligt som folkpartiet den socialliberala. Jag är orolig för att vi står demokratiskt dåligt rustade när nu EU och Sverige (och Sollentuna) får närkontakt med krisen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar