Efter G20

Jaha.... och nu är det alltså fixat.
Varför har jag en kvardröjande känsla av att kapitalet - var det nu för tillfället befinner sig - ändå har kontrollen. Ändå drar i trådarna. Att politikerna följer dockspelarnas manövrerande av trådar och stänger bakom det svarta skynket.

Men jag VILL ju tro... Nej, jag vill inte tro. Jag vill ha någon sorts säkerhet. Men, då granskar jag fel bransch. Det är något mytiskt över ekonomin. Bakom alla hypotek finns ett mytotek där myter produceras och underhålls. Ibland tyckte jag mig se att Barack Obamans leende blev JÄÄÄTTTTEEESTOOORT... och stelt. Jag har följt BBC_World och CNN.s sändningar från London. Dmitrij Medvedev log och Obama log. Ler Putin också?

På bloggar hittar jag den ena domedagsprofetian efter den andra. "Detta är inledningen på 3:e världskriget". Jag backar hem till vårt lilla Sollentuna. Dit har krisen inte kommit än. Verkar det som. Vad kommer krisen att betyda för oss. Ja, för mig som pensionär - visserligen ivrigt och ideellt arbetande - kan det väl handla om sänkt pension, sämre äldrevård, dyrare mat... Ja, jag bara räknar upp saker som skulle påverka min ekonomi. Men, finns det andra parametrar, andra förändringar som utlöses?

Vad händer politiskt. I Sollentuna har vi en närmast total moderat-dominans. Har haft så i 30 år ungefär. Solida elit-nätverk fattar beslut som lotsas igenom de demokratiska regelverken tillräckligt elegant för att att inte väcka alltför mycket uppmärksamhet. Kommer demokratin att bli ännu mindre intressant för människorna? Bristen på engagemang, bristen på möjlighet att lägga sig i. Bristen på TID att lägga sig i - att vara med.

Demokrater som får leva och verka år efter år efter år utan att någon ägnar sig åt att lyfta på stenar, ställa frågor, sparka upp en och annan dörr till de hemliga rummen... de demokraterna tappar perspektivet. Det går rutin i allt som får vara ifred. Det blir ryggdunkar och oheliga allianser. Lojaliteten i eliternas snäva krets är absolut - som jag skrivit förut. Det ser lite dystert ut.

Men... jag väljer att ändå tro. En liten stund. Inte minst därför att det som nu sägs i London om en ny världsordning i långa stycken ord för ord är det jag väntat på. Den galet härjande friflygande kapitalistiska anden ska lockas, pockas och tvingas tillbaka in i flaskan igen. Där ska den utveckla en energi som vi kan dra nytta av. Så får det bli.