Attans också...

Bäst man andas glad och trygg
ligger man i graven...
Fritt efter Carl Michael Bellman...

Nu är det ju inte direkt graven för min del, men en avsliten eller möjligen utnött hälsena har lagt krokben för mig. Gipsad för första gången i mitt långa liv har rörelsefriheten blivit i princip noll. I jämförelse.

Så, vad gör en ambulerande filmare med samhällsintresse och engagemang i sin kommun när verktygslådan är utom räckhåll. Jag vet vad jag gjorde. Jag bestämde mig för att stå ut! Sex till åtta veckor i gips. Inte mycket att gnälla över. Relativiteten gäller ändå. Det hjälper inte alltid att tänka på alla de som har det betyyyydligt värre. Men, efter ett par dygn av kontrollerad självömkan är jag nu inne i något haltande rutiner och börjar återgå till mina uppgifter. Och då tänkte jag att jag också ska sköta om bloggen lite.

Senaste kommunfullmäktige i Sollentuna - 22 april - avhandlade bl a frågan om hur Integrations- och demokratinämnden skulle förhålla sig till övriga nämnder och styrelser och om det integrationspolitiska programmet skulle kompletteras med mätbara mål. Det tyckte oppositionen. Det tyckte inte majoriteten. Med tanke på att Alliansen i Sollentuna styr kommunen efter företagsmässiga idéer är det egentligen förvånande att de inte nappar på oppositionens förslag. Finns inga mål uppsatta rullar åren och orden på. Och i framtiden kan ingen människa fatta varför kommunen ståtade med en hel nämnd för integration och demokrati?

Outgrundliga äro Herrans vägar, brukade pappa prästen säga. Och det stämmer.
Kommunen har - fast det är ju kanske inte så outgrundligt - piffat upp sin hemsida. Snygg design och ganska lättnavigerad. Nu var jag och alla andra ju inkörda i den gamla snåriga strukturen och då upplevs klara förbättringar också irriterande eftersom sökvägarna ändrats. Men resultatet är klart godkänt.

En intressant iakttagelse gjorde jag redan första gången jag skulle använda www.sollentuna.se Jag skulle ha kontakt med en person på kommunledningskontoret. Lätt som en plätt tidigare. En länk hette "organisation" och där fanns hela planen med alla små klickbara rutor. En rutan hette "kommunledningskontor" och med ett klick kom hela styrkan fram med bilder och kontaktvägar. Här har man nu "en ny policy" får jag veta när jag tar kontakt. Varje avdelning får bestämma i vilken utsträckning man vill presentera sina medarbetare eller inte. Kommunledningskontoret har i varje fall hittills tydligen bestämt "eller inte". Den ende person jag kan få telefon eller mailkontakt med är självaste kommundirektören. Han torde bli så överhopad med mail och telefon att det kanske löser sig den vägen. MEN - vad ska man säga om att medvetet försvåra för medborgarna att nå kommunens tjänstemän? Det strider mot vackra ord om öppenhet och offentlighetsprinciper och rimmar illa med självaste förvaltningslagen.

Sollentunas kommunledning sänder tveksamma signaler med sin nya informationsstrategi. Moderaternas uttalade mål är att nå egen majoritet i kommunen 2010. Då gäller det att kontrollera informationen. Hur det ska gå till, kan man läsa i en utredning som ligger till grund för kommunens förändringarna inom informationsområdet. Till den utredningen ska jag snart återkomma.