Stalinism?

Idag talade jag med Bengt Göransson, s,  legendarisk kulturminister. Han ringde. Hade hört radioprogrammet MEDIERNA. Om allianspolitikerna i Sollentuna som tröttnat på att betala en journalistiskt fristående, granskande lokal-tvkanal. En kanal som är mig rätt så närstående, om man säger...

- Jag har länge hävdat att nyliberalismen har tydligt stalinistiska drag, sa Bengt. 

Jag tycker det låter drastiskt. Värjer mig när liberalism kopplas ihop med stalinism. Vad hände med socialliberalismen? Vem kapade ordet 'liberalism' genom att sätta 'ny' framför? Ungefär som Christer Sturmark kapat 'humanism' och definierat det som grunden för en ateistisk, främlingsfientlig rörelse: "Humanisterna". 

Stalism och nyliberalism.

Mitt problem är att jag håller med. Jag ser på nära håll och på distans hur nyliberala tankar klär ut sig i frihetsmundering. Det är allt en tröja med mycket långa ärmar. Det känns som om vi omärkligt närmar oss ett mera styrt samhälle. Känns inte särskilt nytt. Tänk inte fritt... Säg inte vad ni vill. Skapa inte den konst ni har i er. Bär era egna kostnader eller gör något annat. Jag får inte ihop det med de nya Moderaterna. Det känns på något sätt gammalt och olustigt bekant för oss som varit med en stund.

Är demokratin hotad på allvar?

Var den egentligen en omöjlighet. Borrade korrupution den parlamentariska skutan i sank? Utom synhåll har kanske ett maktsamhälle etablerats. E

Hjärnspöken i novembermörkret? Hoppas det.

Men, jag föreslår för säkerhets skull en kampanj: RÖDLISTA DET FRIA ORDET.