Demos

Jag vill bo i en glaskommun.
Kanske borde flytt till småland och Glasriket? Men, det blir inte nödvändigt att flytta. Sollentuna kan också bli vackert genomskinligt.
Jag har anledning att fundera över demokratins förutsättningar dessa dagar. Och hur jobbet som politiker eller som hög kommuntjänsteman utvecklas när det pågår vardag efter vardag efter vardag. Där finns tydliga regelsystem till skydd mot slutenhet och maktens alla hotande biverkningar; egennyttan, distansen, det ogenomskinliga. Rutinerna att fatta beslut utom räckhåll för protokollförare och registratur.

Medborgarnas förmodade ointresse och relativa tidsbrist riskerar att det politiska livet tappar markkänning. Demos krånglar till det. De frågande medborgarna eller deras ombud blir besvärande. Trevliga och välkomnade så länge de närmar sig med beröm, uppskattning och för att berätta om lycka och framgång. Nedtystade, ignorerade, hotfulla när de kommer med kritik och ifrågasättande.

Maktens första vapen är tystnad. Så tydligt det märks. När mail som tidigare besvarades omedelbart dröjer dagar eller inte kommer alls. När telefonsamtal inte returneras. Det är signaler på en demokrati i olag. Där finns journalisterna som garanter att vända utvecklingen innan den gått för långt. Där finns stora medier med tydliga uppgifter i demokratin. De är inte där av en tillfällighet;

Utan fria ord ingen demokrati - och utan demokrati inga fria ord. Går det att beskrivas tydligare? Viktigt att de yrkeskårer som arbetar i de demokratiska och parlamentariska systemen och de förvaltar och de fria orden förstår och respekterar varandra. Att det ska fungera så får bli min aftonbön

Optimism rekommenderas